Det judiska Kraków – mellan Kazimierz och Gettot

Att vandra genom det judiska Kraków är att följa spåren av en värld som formade staden i mer än fem århundraden. Här, mellan Kazimierz och Podgórze, möts livets ljus och historiens skugga – tro, kultur och tragedi. Det är en resa genom minnet av ett folk, en stad och en identitet som aldrig dog, trots allt.

KAZIMIERZ – Där tro och liv möttes

Kazimierz grundades på 1300-talet av kung Kazimierz den store. Från början var det en självständig stad, med egna murar, torg och kyrkor. Det kristna arvet i Kazimierz är fortfarande stark och synlig. När judarna vid den tiden fördrevs från Västeuropa fann de här en fristad, skyddade av kungliga privilegier. Under århundraden växte här ett av Europas mest levande judiska centra, präglat av handel och lärdom. Det var en värld byggd på tro och kunskap.

Här verkade rabbi Moshe Isserles (Remu), en av de största judiska tänkarna i renässansens Europa. Mapah – hans kommentarer till den judiska religionslagen – blev en grundtext för judiskt liv i hela kontinenten. Hans synagoga och begravningsplats, där murgröna växer över de gamla stenarna, är än i dag en plats för bön och stilla minne, en plats som fortfarande lockar ortodoxa judar från hela världen, särskilt under sabbaten och andra judiska högtider. Det religiösa livet blomstrade i Kazimierz – här verkade även kabbalister och chassidiska dynastier som spred sin lära över hela Galizien under 1700-talet och framåt.

Kazimierz var dock inte bara ett religiöst centrum. Det var ett vardagslivets universum – fullt av skräddare, bagare, boktryckare, köpmän, konstnärer, hantverkare och musikantfamiljer. Språken blandades: polska, hebreiska, jiddisch och tyska. I små verkstäder trycktes böcker, i skolor studerades Torah och Talmud, i hemmen lärde man barnen läsa ur Psalmernas bok. På Szeroka gatan möttes köpmän, lärare, chassider och poeter. Doften av färskt bröd och fisk i tunnor blandades med ljudet av böner från synagogorna. Livet följde den heliga kalendern – sabbaten, Pesach, Sukkot, Purim – högtider som formade rytmen av årstider och liv.

Före andra världskriget bodde över 68 000 judar i Kraków – nästan en fjärdedel av stadens befolkning. Men under den tyska ockupationen 1939 förändrades allt. Förföljelser, restriktioner, konfiskationer och deportationer blev vardag. Judarna tvingades lämna sina hem i Kazimierz och flyttas till ett inhägnat område i stadsdelen Podgórze – Krakóws getto.

GETTOT I PODGÓRZE – DET SISTA KAPITLET

År 1941 beslutade de nazityska myndigheterna att skapa ett getto på södra sidan av Wisła, i stadsdelen Podgórze. Omkring 17 000 judar trängdes in i ett område avsett för 3 000. Husen hade galler för fönstren, portarna murades igen. En hög mur byggdes runt området – dess övre kant formad som judiska gravstenar. Här, på några få kvarter, samlades en värld som kämpade för att överleva. Även motstånd vaknade till liv.

Juni och oktober 1942 deporterades flera tusen judar från krakowska getto till Bełżec, där ett nazityskt förintelseläger fanns. December samma år delades getto i två delar: ‘A’ för arbetsföra och ‘B’ för dem som avsågs för utrotning. Våren 1943 beordrades gettot att likvideras. Omkring två tusen människor från delen ‘B’ skickades till Auschwitz. Delen ‘A’, tusentals människor skickades däremot till Płaszów – arbets- och koncentrationsläger.

ETT LEVANDE MINNE – VANDRING GENOM HISTORIEN

Att gå från Kazimierz till Podgórze är att följa historiens puls – från sång till tystnad, från vardag till överlevnad, från förlust till återfödelse.

Vår vandring börjar vid synagogan Remuh – den enda aktiva synagogan i Kraków, en plats fylld av stillhet och bönens eko. Här vilar minnet av århundraden, och på den gamla judiska begravningsplatsen intill ligger gravarna efter stadens mest lärda rabbiner och kabbalister. Namnen på stenarna har nötts av tid och regn, men själen i deras ord lever kvar.

Därifrån promenerar vi genom den färgglada Szeroka gatan och de smala gränderna i Kazimierz, där varje port bär på sin egen berättelse. Vi stannar till vid de gamla synagogorna – Tempel, Isaac, Popper och Kupa – var och en med sin egen ton. Vi går in på gårdar och borggårdar där målningar och inskriptioner ännu kan skymtas på väggarna, som bleka spår av en förlorad värld.

Sedan fortsätter vi till gården vid Józefa 12, en gömd plats där tiden tycks stå stilla. Det här är en av de mest typiska borggårdarna, där det judiska vardagslivet en gång flödade – dag efter dag, år efter år. Det är även där filmen Schindlers list inspelades. Idag är det en av de mest ikoniska platserna i Kazimierz, med en stämning som är lika delar nostalgi och liv.

Vi kommer fram till Plac Nowy, torget i över en sekel var hjärtat av det judiska Kazimierz, fullt av rörelse, handel och möten. Om tiden tillåter, slår vi oss ner på ett av områdets kaféer – kanske ett inrett som ett judiskt hem från mellankrigstiden, fullt av gamla fotografier, mörka trämöbler, färgglada mattor och virkade handduk, eller ett kosherkafé som doftar som ett hörn av Jerusalem.

Under vandringen ser vi också de medeltida murarna som en gång skyddade staden.

Vi berättar om människorna som formade Kazimierz och senare även Kraków – rabbiner, köpmän, konstnärer, tänkare, vetenskapsmän och akademiker. Deras röster har tystnat, men de har lämnat spår i verken, i byggnaderna, i namnen på gatorna.

Sedan korsar vi floden – på samma bro som judar gick när de tvingades in i gettot under andra världskriget. Vi berättar om vardagslivet i gettot, om kampen för värdighet och överlevnad mitt i förtvivlan.

På Plac Bohaterów Getta stannar vi vid stolarnas monument – ett starkt och symboliskt minnesmärke över de fördrivna och mördade. Det var här som deportationerna till Bełżec ägde rum, och här fanns även scenen för de mest blodiga händelserna under gettos verksamhet.

Vi berättar om Oscar Schindler, vars fabrik låg bara ett par steg bort, och om arbetslägret i Płaszów, där tusentals människor tvingades till slavarbete och miste sitt liv. Vi går genom de kvarvarande delarna av gettot, och avslutar vår vandring vid den bevarade muren – som tyst men vältalig påminner om det som aldrig får glömmas.

För att vandra här är att röra vid minnets puls – en påminnelse om att historia inte bara finns i böcker, utan i stenarna under våra steg.